Lovaochsaraikenya!

Kategori: Vardag

Avslutningsdagen på Svenska Skolan i Nairobi

Så mycket bilder att det nästan blev för mycket.... SKOJAR DU ELLER SARA?!?!? För mycket, aldrig i LIVET. Det går inte att få för mycket av denna dag. Avslutningsdagen på SSN. Denna dag var allt. Denna dag var så underbar och så fin på alla sätt, men samtidigt så ofantligt fruktansvärt jobbig på samma gång. Våra 3:or tog studenten, de åkte iväg tidigt tidigt på morgonen till Nairobi National Park där de bland annat åt champagnefrukost. Under morgonen var vi några som hjälptes åt med att pynta deras buss som de sedan kom att åka in genom gaten i. De åkte in på fotbollsplanen och hela skolan + lärare + föräldrar stod där och firade och grattade dem. De var så fina, så himla fina. Sen var det fika för studenterna samt deras föräldrar och släkt, sedan samlades vi runt bibliotekets balkong för att lyssna på sång, tal (ambassadören var på VÅR skola och pratade, känn på den liksom!!!) Rosie höll tal, de åkte rutchkana ner från balkongen till vårt jubel. Det var så fint, på alla sätt. Sedan var det dags för lunch, denna höll Jossan och Tess i och de gjorde det så FRUKTANSVÄRT bra. De tog oss med på vår resa genom detta år och påminde oss om alla våra resor och allt vi fått uppleva. Det var folk som höll tal, fantastiska sådana, och några hade skrivit låtar, låtar som beskrev allt, Kenya, såså så bra.

 

Under kvällen var det dags för avslutningsmiddagen som ägde rum på ett superfint hotell. Så efter lunchen duschades det, bytte om osv för att sedan fylla bussarna och åka till middagen. Vi åt så god mat, vi lyssnade till så fina tal som flera tvår hade skrivit till treorna, vi fick höra ännu fler fantastiska låtar som folk skrivit, lärare, elever, boardingvärdar höll tal. Den här middagen kommer jag aldrig aldrig aldrig någonsin glömma, för den avslutade vårt år på ett magiskt sätt. Lova och jag tittade på varandra flera gånger under middagen och bara log. Tänk, tänk. Vilket jäkla år. Sedan åkte vi ut, med vår rektor Rosie, med våra boardingvärdar, med bossen Magnus, med flera lärare på skolan och hela SSN för att dansa och bara njuta, av min och flera andras sista kväll i vårt älskade älskade Nairobi.

 

Jag har så mycket mer jag vill skriva inte bara om denna dag, utan om hela året i Kenya. Och jag ska göra det, men i ett senare inlägg. Vi hörs, jättejättesnart, lovar.

En sista dag

Från när vi sex som är kvar på internatet åkte till Art och fikade för att slippa vistas på det tomma internatet

Vad denna sista dag har bestått av: gråt, packning, kramkalas, gråt, panikande över övervikt i väskorna, gråt, ännu en kram, en sista sked med mina svettbuds, avsked av alla fina, gråt, internat tomt, gråt och fika på art.

Svar på kommentar (rimkung, vet)

Hörrni, vet ni vad? Vi har fått en kommentar!!! Så tänkte ta och svara på den här - sååå let's go.

"Hej, jättefin blogg! Ska åka till Kenya efter sommaren och undrar vad ni har för "kenya-mobiler" och hur ni gjorde med er vanliga mobl, frös ni det abonnemanget och om ni gjorde det, varför är det smart? :) Kram kram" 

Först och främst - woow vad jag är avundsjuk på dig som har hela detta underbara året framför dig! Är det okej om jag följer med i resväskan? 

Okej till frågan - Min kenya-mobil är en gammal nokia, som inte fungerar till så mycket annat än att ringa på,  som låg och skräpade hemma. Perfekt alltså. Vet även att många köpte en billig telefon här eller i Sverige på vilken Clas Ohlson/Elgiganten som helst för kanske en hundalapp. Att frysa abonnemanget är en bra idé. Dum som jag är frös jag ej mitt abonnemang till min vanliga telefon, men det är en mycket bra ide i och med att du då inte behöver betala för abonemanget. Så tipstips är att frysa det om möjligt!

Två mysiga bilder från helikopterplattan som egentligen inte ahr något med inlägget att göra men vill bara upp med så mycket bilder som möjligt som inte har kommit upp här innan

 

 

Gråtkalas

Inlägg om bästa gårdagen kommer, lovar! Men bilderna har Sara som i denna stund sitter på ett flygplan. Men tänkte att vi kan ta det lite senare och istället ska jag försöka berätta om idag.

 

Kom hem klockan halv fyra igår, eller idag blir det ju, så speciellt mycket sömn blev det definitvit inte så kan väll inte påstå att jag varit pigg som en lärka idag. Så mycket av dagen ägnades av att dega i sängen. Försökte även börja packa så smått. Har dock inte kommit sådär superduper långt. Okejokej resväskorna mina står fortfarnade utanför rummet, men att jag har iallafall burit hit väskorna. Alltid något. Förlorade min Pizza-Inn-oskuld gjorde jag idag också. Mums var det. Wilma, Filip och jag bestämde oss för att stanna hemma ikväll och kvällen blev riktigt riktigt underbar. Sällskapsspel, chirre, varre, sarre, dirre och så vidare, kan det bli båttre? Svar nej.

 

Pratade med mamma innan middagen idag. "Du är säkert väldigt ledsen just nu Lova, men det är helt förståligt" säger mamma min. "Nej, faktiskt inte" svarar jag, "Har inte gråtit eller varit nere en ända gång ännu." Gick sedan till maten och ser Emelie sitta och äta. Och där sprack det för mig.  Det slår mig att det är Emelies sista måltid här på skolan eftersom hon tillsammans med Sara lämnade skolan vid sex ikväll. Grät som ett litet barn och sen dess har haft ett antal gråtanfall. Läsa igenom fina komentarer som folk skrivit till i årsboken, säga farväl till ett par av mina finafina vänner och råka säta på en låt som påminner mig om året är ingen bra ide om man inte vill att det ska sluta i gråtfest. Är så himlans tacksam att jag har mina älskningar som vet precis hur man känner i och med att vi alla går igenom exakt samma sak. Är ute och går i korridoren påväg för att jag vet inte vad och möter Lovisa som skrattar och säger "gråter du fortfarande Lova?" och ger mig en bamsekram. Precis det man behöver. Knackar på hos Filip, dörren öppnas och möts av en kram av svettbomberna 2 & 3. Sitter här nu och tårarna rinner ner för kinderna och vem sitter här brevid mig och inte Elsa. Älskar er så mycket att det knappt är klokt.

 

Med vänliga hälsingar Grinolle

 

 

Packning, Masai & Tamambo

På torsdagens eftermiddag börjar Sara packa. Med mig och Filip som peppteam gick det som smort, Eller ja, ganska iallafall. Måste bara tillägga att samtidigt, eller kanske en sekund efter, denna bild är tagen utbrister Sara "men här får jag ju plats med lite mer". 

Med lite mer kläder med mera i så insåg Sara "njaa det kanske blir lite svår att stänga..."

Men med hjälp av pappa Filip så gick det, efter mycket slit och suckar till slut. 

Sen blev det en sista tripp till Junction (</3) för att besöka masaimarknaden. Köpte bara lite småpryllar - sådant som man aldrig kan för mycket av.

Kommer ni ihåg denna kväll? Den 29:e augusti, för 274 dagar sedan besökte vårt härliga lilla gäng Tamambo. Det var liksom här vi började hela vår resa och därför kände vi att "hur perfekt skulle det inte vara att avsluta på samma ställe som vi började på?". Men istället för att fira Lovisas födelsedag firade vi i torsdagskväll detta underbara år som vi har haft med varandra. ÄLSKAR ER

Ett par av bilderna har WilmaMannen tagit, tacktack för vi får sno dem

 

KAREOKEKVÄLLLL

Känner att jag bara dundrar på här med 7000 inlägg på en gång, meeeen, igår vid middagen så berättade våra boardingvärdar att de tänkte ta med oss på en överraskning. Fick först lite smått ångest då jag verkligen hade tänkt ägna precis hela kvällen åt kemiplugg då jag kände att jag verkligen kunde n o l l av det som vi hade prov på. Men, Sofia, Lova och jag bestämde att, va fasen, VI KÖR ÄNDÅ. Vi tänkte att vi hade ju faktiskt hela morgonen som vi kunde plugga, så vi följde med. Och det hade ryktats om att det var kareoke, vilket sedan stämde. Det dröjde en bra stund innan han som höll i själva kareoke-grejen dök upp, men så är det, saker och ting tar tid här, men detta  gjorde att jag fick yttligare lite ångest att jag egentligen borde sitta hemma och plugga, men sen dök han upp och SHIT OCH BANNNAANAS, det var ju svinkul. Trots att jag verklingen, verkligen inte kan sjunga, kan knappt heller några låttexter så var det svinkul. Vad man än ville sjunga hade de det, Lova, Sofia, Helly, Katia och jag körde favoriten nummer 1, You can call me Al <333 Det blev en så kul kväll +++++ att kemin är finito, vi fixade det, trots kareokekväll. Det handlar ju om att prioritera ibland :)))))

12A - Här bor jag

 

 

ERIKAN, MIN GOS GRANNE <3

Här är det - 12A, Saras älskade rum. Gosigt, skulle jag säga. Kände så där, NU nu är det dags, 3 dagar till Sverige, NU är det bannemig läge att visa mitt rum.... :)))) Vet inte varför det inte blivit av tidigare.... Känns helt fruktansvärt konstigt när jag tänker på att om ett par månader då är 12A någon annans rum.....

 

 

HEJDÅ KEMI 1 - HEJ PÄRS HEM

HEJHEJHEJ!!! Hur är läget?? Denna dag har varit en sån där dag som jag bara velat ska passera fast samtidigt vill man ju att dagarna aldrig ska ta slut, för för varje dag som passerar innebär en dag mindre och en dag närmare till hemfärd. Och jag vill inte, jag vill verkligen verkligen inte åka med flyget på lördag 22.25. Anledningen till varför jag velat att denna dag ska vara förbi berodde enbart på att jag ville få det förbaskade kemiprovet överstökat. OCH NU ÄR DET GJORT OCH JAG ÄR KLAR MED KEMI 1, känns så fruktansvärt skönt. Vad har annars hänt? Jo Pärpääär bjöd hemma alla naturelever på fika. Han bor precis tvärs över gatan, det var såsåsåså mys. Han hade bakat och det var verkligen brahimla gott, sen körde vi charader. Jag älskar min klass här, den är verkligen bäst, bäst på riktigt. Efter vi slutat, hängde jag på Violans rum med Sofia, läste ur Årsboken som vi fått nu, gosade och sen plötsligt var det middag.

 

Nu under kvällen har jag faktiskt fotat mitt rum här, precis som Lova skrev, så vill jag ju alltidalltid komma ihåg hur mitt älskade annexet såg ut. Trots att det helt ärligt måste vara internatet omysigaste rum, så gillar jag det. Mycket. Ska ladda upp bilder på en gång så får ni se :))) Funderade ett tag på att dra fram mina resväskor som har legat bakom poolhuset så fint hela året och börja packa smått, meeen, kände nej, inte än, tar det någon annan dag. Skjuter på det så länge som möjligt. Känns bäst så, just nu. JUSTE, igår kväll hade boardingen fixat en "överrasking" som blev SKETAKUL, skriver mer om det och visar bilder, snart, måste bara ladda över bilderna från mobilen. TJING

 

 

En sista måndag

Snälla låt mig skippa allt som har med kemiprov och engelska inlämningar att göra och ta mig istället tillbaka till roliga kvällar med underbara vänner som dessa här ovan

 

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om dagen, den har väll rullat på helt okej. Engelska redovisning på förmiddagen som gick högt över förväntan och biologilektion efter lunch där vi körde hispers. Alltid lika roligt. Precis som varje måndag slutar vi redan vid två, mums. Så hann med ett äckligt benpass på gymmet tillsammans med Sara innan det var dags att sätta igång med kemin. USCH. Har verkligen pluggad kemi som en sämre gnu idag - innan skolan, efter skolan, efter middagen och till och med efter kvällsfikat - vilket är något väldigt ovanligt för att vara mig. Har nämligen en "slogan" att plugga, det gör man inte efter kvällsfikat eller på fredagar. Men detta bröts idag, och ändå fattar jag nada.

 

Hela dagen har jag slagits av tanken att nu är det en vecka och tio minuter tills jag hoppar på flygplanet som ska ta mig här ifrån, en vecka tills jag sitter på planet, en vecka tills jag ligger i min säng ensam i mitt rum i Sverige och så vidare. Känns rent ut sagt uschligt.

Lite sånt

Egentligen har jag ingenting att skriva, men känner bara att jag vill skriva så mycket som möjligt, visa så många bilder som möjligt. För min egen skull. För jag vill kunna ha så mycket som möjligt att "luta mig tillbaka till" när jag faktiskt redan om mindre än en vecka, befinner mig i Sverige. Jag vill ju komma ihåg precis, precis allt som detta år har inneburit och ju mer jag och Lova fyller denna blogg med bilder och text, desto lättare kommer det bli att minnas allt. Minnas allt från det bästa året, någonsin. Här är några bilder, mobilbilder, som alltid är de bästamysigaste.

6 dagar kvar

Hej på er. Tänkte slå igen datorn när som helst och sova, men innan dess vill jag bara kika in här och skriva kort om dagen, dock finns det inte så mycket att säga om den då den har varit ganska ohändelserik. Har nästan gjort allt som jag inte borde göra och skjutit upp det som jag VERKLIGEN behöver göra, dvs råråråråpugga kemi. Åt min näst sista brunch i morse och hoppades med hela mitt hjärta att det skulle severas mandazis, men, tyvärr blev det inte så. Hänge på Violans rum ett tag, en av dem sakerna jag kommer sakna allra allra mest i Sverige. Att inte kunna gå den 20 sekunder långa sträckan till Violans rum och bara kliva på utan att knacka, kasta mig i hennes säng och bara gosprata. Vi gick iallafall och lade oss vid poolen ett tag, trots att det knappt var någon sol alls. Så efter någon timma gick jag in istället för att försöka mig på kemin. Men det känns så hopplöst att plugga nästan för jag förstår inte ett smack. + att det är så ofantligt mycket också, Pär trycker in så mycket under varje prov att man inte vet vart man ska börja. Som ni förstår gick det alltså inte så vidare superbra med kemin så istället bakade Lova och jag en stor chokladboll och satte oss på zebrabalkongen och åt. Precis lika gott som vanligt. Sen var det middag, jag simmade en kortkort stund, duschade, pluggade, åt kvällsfika och sen hade Tilan ett litet möte om hur det är att lämna det vi haft här under detta år. Lite vad man kan tänka på för att hantera det hela på ett så bra sätt som möjligt.

 

Ja, det var idag. Jag vet inte, man känner sig så, så tom bara. Det är så mycket, Som Viola sa, det är verkligen FÖR nära nu. Och det är så sant, om en vecka, då är  jag i Sverige, och inte för att hälsa på, utan för att denna gång, faktiskt stanna.

 

Denna har jag snott från Katia. Jättehärlig <3

Här bor jag

Idag när mitt rum för en gång skull inte såg ut som ett bombnedslag bestämde jag mig för att fotografera och dokumentera hur mitt lilla rum ser ut. Var tänkt mer som ett minne till mig själv, vill ju komma ihåg hur min hytt ser ut, men kom sen på att ni har ju faktiskt inte sett hur vi bor. Sååå. Välkommen hem till 8A - Lovas egna lilla krympin. Här bor alltså jag. Trivs väldigtväldigt bra med mitt pizzabagare-golv, kuddhav, kattplanch, sänghimmel och så vidare. Låt er dock ej luras av nedersta bilden och tro att rummet mitt är stort,. Mitt rum är nog faktiskt ett av de minsta här på internatet, men det gör inte mig så mycket.

 

Nu år det alldeles för mörkt för att fotografera Saras rum, så det får vi ta någon annan gång!

 

Sista helgen

Säger som vanligt - shitobananas vilken fenomenalt bra helg! Som Sara skrev i förra inlägget åkte vi till Mambo för att äta middag en sista gång. Eller åt middag gjorde jag direkt inte, utan tog den godaste passionsfruktsjuicen i världshistorien och min absoluta favoritglass. Mörk choklad, kanel och chilli-glass. Låter kanske som en udda kombo, men det mina vänner ska jag berätta att det ej är. Himmelriket i glassform.

Utestället för kvällen var VIneyard och som vanligt blev det en väldigt bra kväll! Lite segt i början men framåt halv tolv-tiden började de spelas riktigt bra musik. Hela SSN dansade sig svettiga på det provosiska, trånga och charmiga dansgolvet. Fick även punkten "dansa med bordingvärden Tilan" avprickad från bucket list. Känns bra.

Hur snygg och härlig får man vara?

På lördagmorgon vaknar vi upp och till vår besvikelse ser vi att himmlen är molntäckt. Så istället för poolande åkte vi iväg till det där väskstället, som vi även besökte för ett par veckor sedan. Jag som redan innan har platsbrist i mina resväskor för hemresan hade tänkt att bara köpa en liten korg. Tyvärr blev det inte så. Väl där, omringad av álla fina väskor, kunde jag inte riktigt hålla mig. Så kan ju säga att jag köpte lite mer än en liten korg. Och ja pappa, jag har kanske ärvt ett litet köpberoende av min mormor. 

Påvägen bjöd vår taxichafför oss på "pink guava"-frukter som han hade pallrat från ett träd. Spännande smak, men faktiskt gott!

På kvällen åkte vi till Zen Garden för att äta en sista middag där. Även här hade vi ätit middag hemma på skolan för att spara pengar, dock vet jag inte om det där med att spara pengar gick så jätte bra.. Men gott, roligt och ruskigt mysigt var det! Igår kväll var det lite ändrade regler så istället för att behöva åka hem innan vi åkte vidare ut, så fick vi åka direkt från Zen till K1, som var utestället för kvällen. Precis som gamla goa tider alltså. Och K1 - himla kul var det. Precis som vanligt.

En himla bra dag ja

 

                                                                                                      

Vi hade skitkul, jag lovar. Så här kul tyckte iallafall Lova att vi hade.

Sen förstod hon att jag fotade henne och då blev det jättekul :)))

Denna dag har verkligen varit såå himla bra hittills. Under hela förmiddagen var Lova och jag ensamna ute på äventyr. Vid halv nio i morse rullade en taxi ut genom gaten som tog oss mot Lavington och Art. Åt frukost i världsklass, det var så så gott. Kommer aldrig trötta på Arts frukost. Medan vi väntade  på taxin så kollade vi runt på Masaimarknaden där. Där köpte vi lite sånt där som pappa skulle kallat det "kraffs", nejmen ni vet lite sånna där prydnader som man vill fylla hela huset med hemma i Sverige. Vi tog en tur till Toi, trots att vi var där rätt kort så blev det en brabra toi-tur :)) När vi promenerade hem sen sprack det upp och allt var bara så bra. En sån bra morgon, solen kommer, det var bara Lovsen och jag och aa, allt var bara bra helt enkelt. När vi kom hem käkade vi snabbt innan vi slängde in våra toi-grejer i tvätten och sedan lade oss vid poolen. Badade, spelade kort, och hyllade alla våra tappra klassKOMPISAR som en efter en trillade ut från klassrummet och mattenationella. Fan va bra de är.

 

Om någon timme är det middag och sen är vi ett gäng som tänkte åka till Mambo. Senare ikväll ska vi ututututuututuut, sista riktiga hela helgen. Nästa lördag, då åker jag till Sverige,