Lovaochsaraikenya!

Kategori: Äventyr

Påsklovet - Kigali

 

Tillbaka till påsklovsresan, bästabästa Rwanda och Uganda.

I och med att vi steg upp så pass tidigt för att att komma till bergsgorillorna hann vi komma till Kigali, Rwandas huvudstad redan på eftermiddagen. Och Kigali hörrni, wow vilket ställen. Vilken underbar stad. Den var liksom så olikt Nairobi, samtidigt som det var så likt. Den röda jorden, kvinnor med färgglada sjalar och vinkande barn stående vid vägkanten - det som är så mycket Kenya för mig, fanns där i Kigali också. Men till skillnad från Nairobi var Kigali så rent och organiserat. Trottoarer, trafikljus och övergångsställen existerade, och till skillnad från de enstaka trafikljusen som finns här i Nairobi så ett - fungerar de, och två - de följdes faktiskt. Bilarna stannade när de visade rött och körde när det var grönt.

 

En annan märkbar skillnad var, som jag nämnde tidigare, att allt var så himla rent. Man fick verkligehn leta nog för att hitta en skräpbit och denna renhet är på grund av att Kigali en gång i månaden har obligatiorisk städdag - lite makabert men samtidigt väldigt smart.

 

Vi kom fram till vårt hotell på eftermiddagen - och superfint var det. Helt nybyggt med fräscha stora rum och pool. Hotellet hette Mirrors och jag överdriver inte när jag säger attt vi hade sju speglar i vårat rum - till och med vid sängen vilket vi utnyttjade till att ta extemt cool "vi-har-aldrig-varit-lyckligare--hoppa-i-sängen-bilder". På kvällen gick vi alla ut och åt på en japansk restaurang som hade buffé med allt från nudelwok till sushi. Förstår ni hur gott?! Men middagen var lite försenad så innan vi åkte hann Sara, Viola och jag med att äta samosas i hotellrestaurangen. Och alltså woow vilka samosas! Hur goda som helst!!!! Sara hann även med att basta "eucalyptusbastu" samt simma runt som en liten spermie i den snoppformade poolen. Undrar verkligen hur och om hotelägarna tänkte när de bestämde formen på poolen...

 

Påsklovet - Bergsgorillor

Svar nej, Lova och jag har inte glömt bort att skriva och visa bilder från de dagar som är kvar av Rwanda/Uganda-resan, det har bara av någon anledning inte blivit av.... Skit samma!!! FÖR NU, nu har vi kommit till en av de absoluta höjdpunkterna på resan, då vi fick träffa bergsgorillorna!! Dagen innan hade vi blivit indelade i grupper lite beroende på hur långt man ville gå i vilket tempo osv. Alla grupper fyllde varsin bil och så var vi påväg mot nationelparken, och gorillorna. Innan vi började själva vandringen fick vi lite kort info om gruppen gorillor vi skulle träffa och liknande. Vår guide talade även om att det kunde ta allt ifrån 20 miuter till flera timmar innan vi skulle stöta på gorillorna, i och med att de hela tiden rör på sig. Det dröjde inte speciellt lång tid, en dryg timme innan vi fick syn på dem. Skulle vilja säga att det är nästintill omöjligt att beskriva känslan man hade när man befann sig där bland all bamboo samtidigt som man var omringad av dessa g a l e t mäktiga djur. Svårt att ta in att vi faktikt befann oss på bara några meters avstånd från dem och vid ett tillfälle strök sig en mot mitt ben.

 

Sitter och ler samtidigt som jag skriver det här. Det är s å   s j u k t vad vi får uppleva och vara med om. Återigen, den här dagen var mäktig.

 

Påsklovet - Mot Rwanda

Och så var vi inne på, kan det vara dag 6 nu? Dagen inleddes på absolut bästa sätt, nämligen med en paddeltur på en helt galet fin sjö. Erika och jag var team och kan väll inte säga att det gick superbra för oss med själva paddlingen då de där båtarna aldrig ville åt det håll vi ville, okej nej det var inte vi som var dåliga paddlare :))) Men, det spelade ju verkligen ingen roll att vi knappt kom någon vart för mysigt, kul, roligt, toppen var det ändå. Innan vi lämnade campet så hann vi även med att bada samt äta lunch på restaurangen som fanns där. Sen packades bussarna och vi åkte mot  Rwanda. Att ta sig in i Rwanda var betydligt smidigare än när vi skulle lämna Kenya och åka över gränsen till Uganda. Första natten i Rwanda bodde vi på ett okejfint hotell och under denna kväll gjorde vi inte så mycket mer än att promenera ner mot stan för att växla pengar, åt middag och fick kort info om hur dagen därpå, dagen då vi skulle få träffa gorillorna, skulle se ut.

 

I nästa inlägg då kommer dem, GORILLORNA :))))))) Juste, ett par av bilderna ovan har jag snott från gos Erikorna. Kolla här & här.

 

 

 

Påsklovet - Lake Bunyonyi

Denna dag var en riktig buss-dag. Vi rullade ut från campet tidigt under morgonen och sedan väntade en ca 11 timmars lång bussresa om jag inte minns fel. Lång var den iallafall. Vi hade ett par stopp på vägen och det första stoppet var ett besök på ekvatorn. Vi stannade och fotade, gick på toa och kollade lite i de små butikerna som även fanns. Sedan fortsätte resan. Störta delen av tiden ägnades åt att lyssna på musik, sova, äta alldeles för mycket snacks, spela casino med Violisen :))) Måste ändå säga att jag gillade att åka i de där enorma bussarna, det var liksom mysigt på något sätt. + Att om man hade tråkigt och inte riktigt visste vad man skulle göra kunde man bara vila blicken ut genom fönstret. Naturen vi åkte igenom var sååå otroligt fin. Allt var så grönt, allt var så FINT.

Efter vår 11 timmar långa resa var vi äntligen framme på campet där vår sista natt i Uganda skulle spenderas. Och detta var det absolut finaste stället vi campade på. Vi slog upp våra tält precis intill Lake Bunyonyi. Innan middagen denna kväll tog jag och Erika en liten tur med kamerorna. Man kunde liksom inte låta bli att fota allt, hela tiden, för vart man än vände sig så var allt så vackert. Låter klyschigt, men ändå så himla sant. Resten av kvällen åt vi middag, duschade i mörkret i SVINKALLT vatten, spelade 7:an och bara hade det så bra, bäst.

Påsklovet - Kampala

Dag 4 på vår tripp är här. Målet med dagen var Ugandas huvudstad Kampala och dit kom vi runt lunchtid. Dagens första stopp var på kungens palats, vilket kanske inte var ett superduper intressant besök. Vi fick en rundtur och lyssna på när guiden pratade på om... Ja, vad han pratade om har jag faktiskt knappt någon aning om. Kan ju erkänna att jag inte lyssna speciellt mycket under guidens dryga timmes föreläsning. Lyckades till och med slumra till lutad på Saras axel.

 

Näst på tur var besök i Uganda National Mosque - som är en sinnessjukt stor och vacker moské. Om jag inte missminner mig så hade moskén plats för 20000 människor (!!). För att få komma in i moskén behövde vi tjejer sätta på oss en slöja och sjal runt benen, för att täcka håret samt byxorna.. Såå - OBS för osmickrande bilder.

Bilderna har bästa Katia tagit, och SARA BÄSTA BÄSTA BÄSTA SARA

 

 

Påsklovet - Riverrafting på Nilen

 

Okej, denna dag var utan tveken den absoluta bästa (tillsammans med dagen vi fick träffa bergsgorillorna, såååklart), på hela resan. Tagggade till tusen stod vi redo att fylla bussarna som skulle ta oss mot raftingen. Först åkte vi till ett ställe där vi både fick plocka på oss den utrustning som vi behövde, dvs hjälmar, flytväst och varsin paddel, och även frukost bestående av fruktsallad + en rolex, dvs en chipati med omelett i. Efter att en av instruktörerna gett oss lite kort info var det dags att fylla båtarna. Vårt Dream Team fyllde en båt, dvs Katia, Erika, Amanda, Viola, Pia, Lova och jag + Hassan, vår instruktör. Innan vi gav oss ut på riktigt fick vi göra några försök då vi välte, hur man tog sig upp efter man trillat i osv. Sen var det dags, fulltt össss. En hel dag gled vi runt på Nilen och jag kan inte säga mycket mer än det vara bara så jädra bäst. Man fick verkligen en sådan kick då man kastades ut ur båten + att det var så GALET fin natur. Man bara satt där och log, precis exakt hela dagen. När vi sedan var tillbaka på land så blev vi bjudna på en sååååån god lunch. När vi sedan fyllde bussarna för att åka tillbaka mot campet var man verkligen helt slut. Denna dag vill jag bara uppleva igen och igen och igen. Så   bra   var   den.

 

 

Påsklovet - Gränspassering & Jinja

Dag 2 färdades vi från Kisumu, Kenya till Jinja i Uganda. Det vill säga att vi passerade gränsen och detta var verkligen en prövning för oss stressade själar. Har nog aldrig hört så många suckar och stönar på en och samma plats innan. Man kan ju tycka att vi borde ha vant oss av pole pole-tempot men njaa jag vet inte. Dryga två timmar i kö, och inte bara en kö utan två. En för att ”checka ut” sig ur Kenya och en milslång för att ”checka in” sig i Uganda. Väl på rätt sida av gränsen for vi i full fart mot vårt camp i Jinja då många av oss var inbokade på aktiviteter på eftermiddagen. Mamma, Sara och jag hade bokat in oss på ridning och det var med skräckblandad förtjusning vi hoppade ner i båten som skulle ta oss till stallet. Ingen av oss har nämligen någon som helst erfarenhet (okej, nu ska jag inte underdriva. Vi har ju faktiskt ridit kanske 2 gånger var i våra liv innan, men jag skulle inte kalla oss erfarna ryttare), men det gick strålande. Vi red längs med Nilen och genom den ugandiska landsbygden, riktigt mysigt och härligt var det!

 

Kvällen avslutades med middag som våra "chafförer" anordnade och kortspel i skenat av bländade pannlamoir innan vi kröo ner i våra sovsäckar.

 

 

 

 

 

Påsklov - Mot Kisumu

Tidigt tidigt på långfredagsmorgon for vi iväg. En timme innan våra två bussar gav sig iväg, det vill säga klockan sex,  hoppade jag och Shailee in i en landrover för att åka till flygplatsen där mamma och Shailees pappa precis hade landat. Det uppstod ganska kvickt ett problem, Shailiees pappas väska hade nämligen inte kommit med flyget men fick information om att den skulle vara med på nästa flyg. Klockan ett lämnade vi till slut flygplatsen och tyvärr utan den borttappade väskan. I och med att vi kom iväg så pass sent i från flygplatsen låg vi ett par timmar bakom bussarna med resten av alla resenärer, men detta hindrade inte oss från att stanna vid den obligatoriska utskiksplatsen vid Rift Valley och för att äta lunch inne på ett lokalt lunchhak som serverade kyckling, chapati och salad för 50 shilling som åts med händerna. Runt klockan sex får Robert (som är en av de två personalerna från skolan som anornade resan) ett samtal från Tomas (som är den andre) som talade om att de var framme i Kisumu vid campingplatsen men det regnade så pass mycket att det var omöjligt att få upp tälten. Robert lyckades , hör och häpna, hitta ett hotell för oss 60 personer som vi tog in på istället för att tälta på campingplatsen/swimming poolen. Hotellet var väl kanske inte det mest fancy och finaste men det dög gott och väl för oss.

 

RWANDA - UGANDA REEESAAAA

Som sagt, IMORGON ÅKER VI. Precis som inför Mt. Kenya känns det så overkligt på något sätt, dessa resor har alltid kännts så långt bort liksom och nu ska vi ju faktiskt åka IMORGON. Det är helt galet. Som vi skrivit flera gånger förut så ska vi alltså åka först till Uganda och sedan vidare till Rwanda. Vi kommer åka i två overlands, sådana stora bussar som vi åkte till och i Masai Mara. Utöver flera av oss från SSN och massa vänner/familjer, så kommer även Tomas, en av våra boardingvärdar samt Robert, en lärare på skolan följa med.

 

Under tiden vi är i Uganda ska vi bland annat riverrafta i Nilen, sen har både jag och Lova anmält oss till att rida. Det fanns en hel del aktiviteter man kunde anmäla sig till, vet att vissa ska köra fyrhjuling bland annat. Men den absoluta höjdpunkten under resan är då vi i Rwanda ska få vandra med bergsgorillorna. Jag är så otroligt taggad och är övertygad om att det kommer bli en helt galet fantastisk upplevelse. Jag, Viola, Magne och Lova fortsatte igår kväll se klart på "De dimhöljda bergens gorillor" och vi satt där och bara, tänk att vi kommer få uppleva precis det där. AHHH, SÅ COOOOLT. Sen ska vi ju göra en hel del andra saker, men stora delar av resan kommer också spenderas i bussarna. Den här resan är verkligen ruskigt dyr, och stora delar av sommaren kommer att ägnas åt att betala tillbaka mina föräldrar för denna resa, MEN, jag hoppas och tror verkligen att det kommer vara värt precis varenda krona. Detta ska verkligen bli så häftigt. Nu kör vi.

 

Lake Magadi

Var det värt det? Det var den stora frågan som diskuterades idag. Var det värt att stiga upp vid 6, åka 4 timmar enkel väg för att ta lite vattenprover och leta efter icke-existerande fiskar i en sodasjö för aatt sedan åka 4 timmar svettig bussresa tillbaka igen? Jag tror faktiskt att de flesta av oss enades om att "ja, det var tro det eller ej faktiskt värt det". Men varför då då kan man undra, Jo, för miljön var så väldans häftig, har aldrig varit med om något likanande. Kändes som om man gick runt i ett månlandskap, och ett väldigt varmt sådant, 37 grader var det nämligen i luften plus strålande sol. Svettig värre var det. Sodasjön, Lake Magadi, var snarare en stor stor pöl och ej en sjö. 1 decimeter djup och med en vattentempratur på 46 grader. Vid sjön fanns världens näst största sodafabrik samt kanske världens torraste golfbana. På Magadi Sport Club:s golfbana har finns det nämligen ej gräs utan grus, Kanske något för dig Pappa som ändå tillbringar all tid i bunkern, blinkblink.

Mt. Kenya - Dag 5

Femte och sista dagen av vårt Mt. Kenya-äventyr, och denna dag fanns det bara ett enda mål, att ta oss ner till bussarna. En 10 km lång sträcka, en sträcka som gick bra mycket fortare än första dagen. För varje steg man tog, var man ett steg närmare bussarna, ett steg närmare hem, ett steg närmare en dusch (!!!) och ett steg närmare Diani. Jag gick tillsammans med Violan hela sträckan och vi bara log hela tiden, allt var bara så bra. Man gick där och kände bara, nämen shit, vi gjorde det ju faktiskt, vi besteg Afrikas näst högsta berg. Fett bra, fett bra vi är. Och det var ju trots allt det absolut häftigaste jag någonsin har gjort, men just då kände jag mest bara - Hejdå Mt. Kenya, jag kommer inte sakna dig.

 

För att avsluta hela det här fantastiska äventyret vill jag bara skriva att jag är så stolt över mig själv och över hela vår SSN-flock. Vi tog oss upp för Afrikas näst högsta berg. Trots att folk blev höjdsjuka, trots att folk hade en vansinnig huvudvärk och trots att folk spydde längst vägen upp mot toppen så gav folk inte upp. Vilka jäkla kämpar. Sen vill jag också skriva vilken otrolig respekt jag har för alla våra bärare som hjälpte oss att bära våra enorma ryggsäckar + deras egenpackning upp för hela vandringen. Dessa bärare hade en lön på 1000 shilling/dag, vilket motsvarar ca 80 svenska kronor/dag. Det är helt absurt.

Sist!!! FRAMFÖR ALLT, är jag så ofantligt glad och tacksam för att jag har fått dela det här äventyret tillsammans med världens bästa vänner. Älskar er mot oändligheten och vidarevidarevidare.

Vi fixade ju det här, tillsammans.

      Avslutar hela denna resa på bästa sätt, med en av Wilman och hennes Goprobilder. F Ö R   A T T   D E  Ä R  V Ä R L D S  B Ä S T

Fältstudieveckan - Torsdagen

Torsdagsmorgonen började tidigt, redan innan solen gått upp, då det var en morgon game drive för de som ville. Fast än vi ej såg mijontals av coola djur, okej nu ska jag inte underdriva - vi såg ju faktiskt ett flertal noshörningar och två elefanter som var så nära att de nästan stog på bilen. Men, tillbaka till det jag skulle säga. Trots att game drive inte var spektakulär, i avseeende på djurlivet, så var det ändå helt otroligt. Instämmer totalt med det Sara skrev i ett tidigare inlägg - "det är få stunder som man är så  glad som när man sticker ut huvudet genom taket och glider runt på savannen". Att få sitta i en liten safaribuss, se solen gå upp över berget som vi en vecka tidigare bestigit, zebror och impalor springer runt och bara ler för att stunden är så underbart vacker. Det är grejer det.

Efter game drive var det dags för frukost på campen innan vi hoppade in i våra safarinbilar igen. Denna gång var målet ekvatorn, för ekvatorn gick faktiskt rakt igenom Ol Pejeta. En riktigt häftig känsla var det att balasera på ekvatorn samt att veta att nu står jag faktiskt med min högra fot på den norra halvklotet och min vänsta på den södra.

På eftermiddagen gick vi till en skola för att hjälpa till och umgås med barnen. Och detta skulle jag säga var resans höjdpunkt! Vi byggde och målade ett par pallar från grunden samt hjälpte till att cementera. Detta var svårare än vad jag hade föreställt mig då pallarna var riktigt komplicerade. Skratta nu inte, men på en hel eftermiddag och en morgon han vi, 22 personer, bygga 2 pallar. Men som sagt de var komplicerade... På skolan höll även några av oss en lektion för en klass. och vi fick även leka med barnen, spela fotboll, sjunga och dansa. Roligaste var när vi skulle upp och sjunga. Små grodorna blev det och shitobanans vilken fart det blev till barnen när vi kom till "ko-ack-ack-ack"-delen. Denna dagen var riktigt rolig och mysig. Kunde verkligen aldrig sluta le.