Lovaochsaraikenya!

Gråtkalas

Inlägg om bästa gårdagen kommer, lovar! Men bilderna har Sara som i denna stund sitter på ett flygplan. Men tänkte att vi kan ta det lite senare och istället ska jag försöka berätta om idag.

 

Kom hem klockan halv fyra igår, eller idag blir det ju, så speciellt mycket sömn blev det definitvit inte så kan väll inte påstå att jag varit pigg som en lärka idag. Så mycket av dagen ägnades av att dega i sängen. Försökte även börja packa så smått. Har dock inte kommit sådär superduper långt. Okejokej resväskorna mina står fortfarnade utanför rummet, men att jag har iallafall burit hit väskorna. Alltid något. Förlorade min Pizza-Inn-oskuld gjorde jag idag också. Mums var det. Wilma, Filip och jag bestämde oss för att stanna hemma ikväll och kvällen blev riktigt riktigt underbar. Sällskapsspel, chirre, varre, sarre, dirre och så vidare, kan det bli båttre? Svar nej.

 

Pratade med mamma innan middagen idag. "Du är säkert väldigt ledsen just nu Lova, men det är helt förståligt" säger mamma min. "Nej, faktiskt inte" svarar jag, "Har inte gråtit eller varit nere en ända gång ännu." Gick sedan till maten och ser Emelie sitta och äta. Och där sprack det för mig.  Det slår mig att det är Emelies sista måltid här på skolan eftersom hon tillsammans med Sara lämnade skolan vid sex ikväll. Grät som ett litet barn och sen dess har haft ett antal gråtanfall. Läsa igenom fina komentarer som folk skrivit till i årsboken, säga farväl till ett par av mina finafina vänner och råka säta på en låt som påminner mig om året är ingen bra ide om man inte vill att det ska sluta i gråtfest. Är så himlans tacksam att jag har mina älskningar som vet precis hur man känner i och med att vi alla går igenom exakt samma sak. Är ute och går i korridoren påväg för att jag vet inte vad och möter Lovisa som skrattar och säger "gråter du fortfarande Lova?" och ger mig en bamsekram. Precis det man behöver. Knackar på hos Filip, dörren öppnas och möts av en kram av svettbomberna 2 & 3. Sitter här nu och tårarna rinner ner för kinderna och vem sitter här brevid mig och inte Elsa. Älskar er så mycket att det knappt är klokt.

 

Med vänliga hälsingar Grinolle

 

 

30 maj 2015 23:54 | Vardag |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas