Lovaochsaraikenya!

Mt. Kenya - Dag 4

Dag fyra var vi nu på då. Och alltså denna dag. Denna dag var nog det värsta samtidigt det häftigaste jag någonsin varit med om. Klockan 01.00 väcks vi av vår guide, Als motsatsen till ljuva falsettröst "Rise and shine Swedish School, time to rock''n'roll!" Trötta som tusan pallrade vi oss upp för att sätta på oss ungefär alla kläder vi äger. På underkroppen hade jag på mig jag seriös på mig fem lager och alla beståde av någon typ av fleece. Hej michelingubbe! Väl upp serverades en så kallad frukost. Tre kex och lite te fick vi innan vi skulle göra den jobbigaste vandringen i hela vårt liv. Fullt med energi, hosthost. Jaja. Klockan 2 började vi iallafall traska uppåt. Och uppåt skulle vi. Nämligen 800 meter rakt upp. Denna färd uppåt tog fyra timmar och usch fy och blä vad jobbigt det var. Jag har aldrig känt mig så energilös som jag gjorde då. På tom mage, trött som jag vet inte vad och spyfärdig traskade jag uppåt. Varenda steg var som att springa att maraton.

 

Även fast det var urjobbigt så var det utan tvekan så värt det. Känslan när vi kom upp till toppen är obeskrivlig. Jag kände mig så stolt när vi stod där på 4980 meter över havet. Så stolt att jag klarat av detta fantastiska helvete. Kände mig så himlahimlahimla stark - såklart fysiskt men främst psykiskt. Jag hade faktiskt klara av motstå tanken att jag ville vända, stanna och vila efter varje meter. Vi klarade av att bestiga Afrikas näst högsta berg. VI besteg Mount-freaking-Kenya!

 

Och utsikten där uppe. Woow säger jag bara. Anledningen varför vi började vandra så pass tidigt var för att komma upp till soluppgången. Och vilken soluppgång. Helt underbart vackert!Efter att ha njutit av det fina och dokumenterat ögonblicket på bild började vandringen neråt och jag hade tänkt mig att detta skulle vara ganska behagligt, men icke sa nicke. Det var brant och rullgrus. Trillade på rumpan ett flertal gånger och knäna fick ta en hel del stryk. Men tillslut var vi nere. Där packade vi ihop allt, åt en snabb frukost och fortsatte vår vandring ner mot nästa camp där vi skulle spendera natten. Att gå dessa 12 kilometer var kanske inte det man var mest sugen på att göra efter natten men det var bara att bita ihop och traska på. Väl framme somande vi i en ormhög i ett av tälten för att sedan äta snabb middag och krypa till kojs igen. Tror aldrig jag sovit så bra som jag gjorde efter denna dag.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas