Lovaochsaraikenya!

Att sakna

Idag har vi varit här i exakt 100 dagar och efter dessa hundra dagar har jag börjat sakna. Sakna stora som små saker.

 

Självfallet saknar jag min grymma familj! Innan jag åkte trodde jag inte att jag skulle sakna dem, speciellt inte min lille (ibland mycket irriterande) bror, men efter hundra dagar så finns saknaden där ibland.

 

Ännu en självklar, men jag saknar verkligen mina helt underbara vänner!

Saknar mitt rum. Min helt fantastiskt sköna säng (skryt jag vet, men det är sant) och mitt fuffiga täcke. Ahhh!!

 

Saknar att cykla. Cykla helt själv med musik i öronen. (Okej det där med helt själv förmedlar inte bilden ovan speciellt bra, men ni förstår)

Saknar MYSfrukostar! Frukostarna här är också riktigt mys men det är inte riktigt samma sak...

Saknar att "lätt" kunna slänga ihop middag med ett par vänner. Tacokvällar i giraff i alla ära men hemma är det något speciellt.

Saknar att bara kunna strosa runt i den stora staden.

Hej crazy-cat-lady! Men det jag saknar alldra mest där hemma är min lille Pascal.

 

100 dagar, är det ju som sagt kvar. Det vill säga att det är mindre än en månad kvar tills jag kommer hem igen och kan sova i min säng igen. krama mina vänner och mysa med min kära kissemiss. Men det betyder även att det snart har gått halva tiden av vårt underbara år här.... Och tänkt då vad mycket saker härifrån som jag kommer sakna.

23 november 2014 17:43 | Tankar |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas